Det är inte vår på riktigt .
Allting känns konstigt nu .
ingen som håller med mig ?
Känns som att inget någonsin kommer bli vanligt ingen.
Och jag saknar det där vanliga , det var liksom jag .
På något sätt är jag inte jag längre och våren är inte vår .
Känns mer som höst .
Som att allt det roliga är slut nu , precis som varje höst .
Sommarn kommer snart nu .
Fast det känns inte så .
Vi två måste hitta tillbaka till varandra ordentligt först .
Och ryggen måste bli bra .
Allt ska bli som vanligt snart igen .
Om det går så ska det , för jag tänker inte gå runt och känna såhär mer .
Det blir väl bra snart ?