Låååååååååångt inlägg !
Jag tänkte göra ett inlägg om den personen som har kommit att betyda mest i mitt liv .
Och nej för alla ni dregglande små tjejer som tror att jag har gått och blivit kär , det är om min kompis .
Paulina som ni har hört en jävla massa om .
Vi har gått på samma skola ända sen förskolan men i januari någon gång tror jag det var som vi började umgås riktigt mycket .
Och redan i mars bodde jag i stort sett hos henne och vi träffades varje dag .
Som ni vet va jag med om en ridolycka i våras och låg på sjukhus i en vecka .
Varje dag den veckan åkte Paulina till näl för att hälsa på mig .
På väggen i rummet jag hade på sjukhuset satt två påskbrev som hennes småbröder hade ritat åt mig .
Nu anser båda två att det är "våra" bröder och inte bara hennes , och jag kallar hennes föräldrar för mamma och pappa .
Jag är glad att jag råkade ut för den olyckan , den förde våra familjer närmare varandra .
Hela sommaren va jag och Paulina med varandra , bara sju dagar vi inte träffades tror jag .
Att ha någon som står så nära , som man kan berätta allt för och som jag vet alltid ställer upp är en otrolig befrielse .
Fast det är också svårt , vi bråkar helt seriöst ungefär som ett gift par .
Och jag är äckligt rädd att förlora henne .
Vad som än händer ställer hon ju alltid upp för mig , jag både älskar och hatar det .
För det gör att om vi av någon anledning glider isär eller bråkar kommer jag bli otroligt ensam .
För jag kan alltid bara gå hem till henne om det är något .
Och efter vad som hände här om dagen är hon inte bara en kompis eller en syster för mig , också en hjälte .
Hon visade att även om hon är lite feg ibland och rädd för många olika saker , vågar hon stå upp för mig om jag får problem .
Jag vet många som hade backat i det läget , men hon är mycket modigare än så .
Jag älskar dig , bästevän !
